Mamma till Elvira

Att jag & Johan går i familjeterapi för att lösa våra problem är ingen hemlighet,
jag har själv börjat märka stora förändringar mellan oss, även här hemma.
Dem största anledningarna till våra bråk har handlat om allt mellan himmel&jord.
Men det största är att så jävla många idioter på denna jord lägger sig i allt i
vårat förhållande, eller hur vi gör med Elvira, eller att vi gör si istället för så.
Vi är inga experter på det här med barn, det är vårt första barn men vi gör så gott vi kan.

En annan anledning till att vi bråkat så mycket är om hushållsgörat,
Johan kommer hem efter att ha jobbat 8 timmar, men lägger sig på soffan.
Jag kunde tjata på honom hur länge som helst att han skulle diska & ändå
struntade han bara i det & gick & la sig kl 5 sen sov han hela kvällen.

Jag tog hand om Elvira de 8 timmar han jobbade, städade, diskade, tvättade, lagade mat.
Men om jag sa till honom att dammsuga eller diska efter vi ätit blev det ett jävla liv..
Jag har hela tiden ställt mig frågan om det är meningen att jag ska göra allting härhemma,
samt även ta hand om Elvira hela tiden fast Johan är hemma?!
När jag tagit upp frågan med vissa människor, har dom tyckt jag är dum i huvudet som ens ifrågasatt det!
Johan jobbar ju faktiskt och drar in pengar i denna familj, fick jag till svar..

Den enda tanke jag hade var att ursäkt mig för att jag är hemma & tar hand om vårt barn,
hon är liksom lite liten för att jag ska kunna jobba samtidigt som Johan.
Jag tog upp detta med vår terapeft som sa till mig, det är inte meningen att jag ska göra allt,
man delar på hushållssysslorna, man hjälps åt med Elvira, och man stöttar varandra..

Saker & ting har blivit bättre mellan mig & Johan, andra märker det & jag har börjat märka av det själv nu.
Jag behöver oftast inte tjata så mycket längre, utan har är duktig & hjälper till, oftast diska efter maten.
Vi bråkar inte hälften av allt vi har gjort, kan dröja veckor, en månad innan vi bråkar, visst kan man
bli irriterade på varandra med det är inte som innan att det var stora rejäla bråk hela tiden.

Mitt humör har även lugnat sig & mina hormoner har rätta till sig igen,
jag kan styra mitt humör & faktiskt vara lugn sansad & det är jag stolt över.

Jag vet om att jag är en bra mamma till min dotter,
jag vet att jag prioriterar henne först av allt,
ser hellre att hon mår bra än att jag mår bra.
Och dom som anser något annat kan fara åt helvete,
för jag vet att det jag gör är bra för min dotter!