30 April
Ska det vara såhär föralltid, bråkbråkbråk.
Ska det aldrig vara slut på det?
Ska vi låta vår dotter höra alla bråk och skrik?
Jag vill att vår dotter ska växa upp i en trygg miljö,
där ingenting är ditt eller mitt, utan allt är vårt.
Där hon känner en trygghet och kan komma till oss
om någonting har hänt utan att hon skäms.
Allting är inte mitt fel, det är vårt fel att det är såhär.
Inte ditt, inte mitt, utan det är vårt fel..
Det är inte din lägenhet, dina bilar, din soffa, min säng,
utan att allting som vi har är tillsammans vårt..
Man hjälps åt i ett hem, man lagar mat tillsammans,
man städar tillsammans, man diskar tillsammans.
En ska inte behöva göra allting, utan man hjälps åt..
Jag vet inte längre hur vi ska få allting att fungera,
som allting känns just nu, så känns det som att
du faktiskt inte ens bryr dig överhuvudtaget om mig.
Det känns som att du stannar pga vårt barn och inte
för att du verkligen vill stanna och för du älskar mig.
Jag vet inte, jag vet bara att jag är trött på att gråta inombords,
jag vill må bra tillsammans med den killen jag blev kär i
och få vår kommande familj att fungera och bli gammal med dig
jag vill leva mitt liv med dig, där vi är oss, inte du e du och jag e jag
utan att vi två är som vi var innan, där vi bara var oss, (Vi)..
Jag älskar dig av hela mitt hjärta, även om jag inte alltid visar det,
men jag är inte den enda som gör fel, för du gör lika mycket fel.
